Tidigt på fredag morgon lämnar vi ett regningt Vansbro för turnéstarten i Manchester.
Vi åker mot Arlanda via Gävle för att plocka upp de sista dokumenten som behövs för att få spela i UK.
Efter att vi checkat in allt gear väntar den sedvanliga Arlanda-burgaren och ett par timmars stirrande på varandra innan vi kan borda flyget till Düsseldorf.
Vi har mycket grejer med oss och att få tag på en taxi som rymmer hela bandet med alla grejer känns som en omöjlighet, men efter lite tysk tetris sitter vi till slut alla fyra i en taxi med gitarrer och väskor i våra knän i full färd mot turnébussen.
Ett stopp på den lokala affären för påfyllning av diverse proviant möter vi upp det övriga i turnésällskapet och inmundigar tillsammans kvällens middag bestående av en smörgås och en öl.
Lördagen bestod av att åka färja från Calais till Dover och att krångla sig genom fransk och brittisk tull, vilket visar sig vara precis lika svårt som det låter. När vi till slut fått alla siffror och stämplar på rätt papper är vi välkomna att åka in i landet. Allmänt tjål och några vändtior spenderades på ett truckstop utanför London, ingen hårdrocksdekadens då vi alla var tagna av allt resande och hoppade i säng redan vid åttatiden.
Nästa morgon vaknar vi upp utanför klubben vi ska spela på i Manchester, hinner med lite sightseeing och ett mysigt cafe innan huvudbandet Insomnium ansluter och vi får börja bygga scenen. Det trycker tidigt på med folk och vi gör alla en god första spelning. Med åtta timmars körning till London är beslutet att åka direkt efter avklarat gig. London visar sig från sin bästa sida och fullständigt kokar, responsen är enorm och det känns som att vi redan börjar bli varma i käderna.
Natten blir en riktig långkörare med avstängda vägar och krånliga tulltjänstemän, det tar sin tid att få ett papper stämplat och när vi till slut får glida in på europeisk mark igen har klockan hunnit slå 10:00 och jag får äntligen släcka lampan. Om några timmar väntar ett nästan slutsålt La Machine Du Moulin Rouge i Paris.
